Det var ingen uppskjuten höstdipp eller stressrelaterad svacka, mer en rejäl dos av livsfunderingar. Som resulterade i stora beslut. Inga roliga sådana, men absolut nödvändiga. Och välgrundade, vägen hit har varit lång och mödosam.
Så, nu står jag på lite darriga ben och tar myrsteg ut i en ny och annorlunda framtid. Får ta det lite varligt då hjärnan verkar ha drabbats av en partiell handlingsförlamning. Vad var det Merri Viks hjältinna Lotta sa? "En sjöman ber inte om medvind. Han lär sig segla." Jag som inte ens tycker om segling. Eller förändringar...
I lägen som detta är jag dock evinnerligt tacksam för den finska genuppsättningen. SISUN går på autopilot och börjar envist pulsera i blodet och kommer till slut att gå segrande ur kampen mot sirapen som tycks flöda där i övrigt. Så, det kommer att bli bra med tiden. Självklart blir det det. Annorlunda, men bra!
