Det är så UNDERBART när "vad-än-det-var-man-var-sjuk-i" ger vika och man är på väg att bli kurant igen. Där är jag idag!
Kan då inte blunda för tanken på dem som är kroniskt sjuka utan hopp om att någonsin få uppleva det. Känner innerligt med dem och uppskattar så att jag är mer lyckligt lottad.
Senaste veckan regn och blida har fått snön att krympa ihop avsevärt, en traktor har precis varit och karvat bort istäcket från gatan. Solen strålar från en molnfri himmel och trots ett stänk av oro över att inte hinna inviga skidorna, kombinerad med känslan att det här kommer lite väl tidigt för min smak, kan jag inte trycka tillbaka en sprittande antydan till vårkänslor!
Vår.....jo den kommer väl men det hinner snöa mer så du får ta fram skidorna:) Ja visst är man lyckligt lottad som slipper kroniska eller dödliga sjukdomar, så brukar jag oxå tänka...icke desto mindre lider man av dessa tillfälliga åkommor. Ack ja...nu äre dags å pess å gå lägg sej. Kram
SvaraRadera