Förra helgen blev det av förklarliga skäl ingen arabsamvaro så idag det var 14 dagar sen sist vilket är alldeles för länge, har saknat den lilla knasbollen, massor! Och trots att jag svär varenda lördagmorgon när väckaren ringer (är INTE nån morgonmänniska) så går zombiekänslan över när jag öppnar stalldörren, möts av 4 par spetsade öron och välkomnande strupmuller.
Jaktgubbarna och hundarna härjade överallt i skogarna så det blev bara en ridtur längs den glashala vägen, tack o lov för broddar! Det var nån skum ljuspunkt på himlen också. Va? SOLEN? Är det sant? Om än lite blek och vintermatt men jooo! Hela vintern har det varit snöstorm alternativt "bara" halv storm på min riddag så det var välkommen omväxling. Körde lite basic dressyr och han var *suckar andäktigt* så fin! Lite bus blev det i slutet också, sånt jag skrattar gott åt. Nöjd ryttare och nöjt frustande häst, att en timme på hästryggen kan göra så mycket gott för själen, finns inga piller som slår det!
fina araben
Väl hemma la jag mig på spikmattan en stund, ljuvligt. Ryggen hade ju fått sig sitt välmående på hästryggen, nu var det nacke och axlars tur. De har trilskats ganska länge, har inte prioriterat att ligga på spikmattan på evigheter men det ska det bli ändring på, är ju magiskt hur bra den gör för kroppen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar