Vet inte om det är flera års ackumulerad stress som ger sig till känna nu när jag kan dra ner på tempot, eller den årliga hösttröttheten som jag inte hade tid med då som bara väntat på ett tillfälle att få poppa upp, eller att jag är så in i norden less på vardagstrallen i allmänhet och jobbet i synnerhet, eller om jag helt enkelt inte klarar av att inte gå i Mach 3 hela tiden? Eller kanske en kombination av samtligt?
Vad synd...men man ska göra som man känner att man behöver. Sköt om sig :)
SvaraRaderaMiss jo väry mutch! Men ta din tid och ta hand om DIG! Kanske är det jag som smittat dig med vårtrötthet? Whatever... Löv jo, Zyzz!
SvaraRaderaOk .. jag förstår dig känner mej också lite slentrianmässig här. jag skyller det på årstiden eftersom det är fortfarande kallt om nätterna och massor av snö halkigt ute och allmänt tråkigt!
SvaraRaderaMen vi får försöka glädjas med vårsolen och hoppas det snart är vår på allvar.
kram från Kristina
Jag skulle tro att det handlar om en rejäl kombo! Ta det varligt ett tag och var snäll mot dig själv - det brukar hjälpa på sikt.
SvaraRaderaKramar OM ömt och försiktigt.
<3